När jag inte hör din röst, känner jag mig tom. Jag saknar den tröst jag fick från dina ord och det värsta av allt är att du inte bryr dig alls. Jag gav dig en ny chans, jag gav dig mitt allt. När jag var ledsen så torkade du mina tårar, när jag var ensam så slapp jag bli sårad. Det fanns någonting inom dig som fick mig att förstå att det skulle vara vi två. Du var speciell, mitt allt, min bästa vän. Det händer igen, att jag blir lämnad själv och saknar din röst. Det blickar tillbaka till en känsla. Snälla titta på mig, jag vill inte vara ensam. Det gör ont att veta att jag faller ner. JAg ler mot vinden, jag pallar inte mer. Du rev upp ett sår i mig som aldrig mer läker. Det var du och jag mot världen, men nu är det förgäves.

"Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig allt för väl. Men om du ser mig i ögonen, så säg då ett långsamt förväl"